King är vår andra oplanerade hund.  Det var inte alls meningen att han skulle bo hos oss från början. Som liten valp var han visserligen utlånad till oss tillsammans med sina bröder. Det var ju helt ofarligt att låna dem ett tag och miljöträna dem när vi alla hade sommarlov och Barbro hade fullt upp i sin Djurbutik, eftersom vi inte skulle ha någon hane i huset. Dessutom så har King samma pappa som Dilba och Jaffa, så en tjuvparning vore inte någon bra idé. (King är numera kastrerad) Kings syster hade redan flyttat till sitt nya hem och King stannade inte heller så särskilt länge. Han skulle till en nybliven pensionär och få det jättebra där. Det trodde vi alla. Kevin försvann ganska snart också, liksom Brunis. Så kvar blev bara lilla Kisen, som så småningom kom att hamna hos vår klubbkompis Ann-Sofie, där han fick lära sig, ja vad tro ni? Agility förståss!  (Han tävlar numera i klass 3 och har tagit sitt första Ag Cert.) Nåväl alla var nöjda. Alla valpar hade kommit till sina nya hem och verkade må bra.

Tyvärr blev Kings nya husse svårt sjuk och kunde inte längre ta hand om honom. Efter att ha vandrat runt som en vagabond bland anhöriga och bekanta kom han till sist tillbaka till Champex kennel. Simon som skulle  vara hundvakt när Barbro och Lennart skulle åka med sina hundar på utställning fattade tycke för King och King för honom.  Ja man kan säga att ett mycket starkt band växte mellan dem. När det blev dags för Simon att få egen hund och mamma Reneth föreslog att han skulle tinga en valp på Champex, så hade Simon bara en kommentar: - Om jag inte får ta King vill jag inte ha någon hund. Så fick det så klart bli. King fick flytta hem till Påskallvik och han och Simon blev de bästa av vänner.

King har svårt att klara sig utan sin husse. Han blir mycket orolig om husse inte kommer hem en kväll. Det är inget som vi har märkt på den andra mittelspitzarna, så kanske beror detta på Kings tidiga uppbrott i livet. För övrigt kan man inte se några som helst men efter omplaceringarna som King fick göra som unghund. När han kom till oss var han 18 månader gammal och han kom att bli en mycket kelen, trevlig och lydig hund.  Först tränade och tävlade King och Simon Lydnad, men efterhand har även de fastnat för Agility och tävlar numera regelbundet tillsammans.

King och Simon har bott nere i Kristianstad. Där läste husse Simon 45 p Konditori på en KY högskoleutbildning.  Efter ett tag trivdes King utmärkt där nere, men någon av de första dagarna tog han ett dödshopp ut genom ett fönster för att söka efter sin älskade husse. Som tur var slutade det hela bra och tack vare att han är så snäll fanns det snälla människor på gatan som tog hand om honom, till Simon kom tillbaka från sin skolutflykt.

Numera bor King och hans lillsyrra Bless tillsammans med sin husse i Oskarshamn. Husse är nu färdig Bagare- och Konditor med Gesällbrev och jobbar på stadens bästa kondis Nilssons.
 

När King och Simon hade flyttat ner till Kristianstad så gick det riktigt bra första skoldagen. Simon gick till skolan och King verkade lite mera stimmig  än vanligt, men det trodde Simon skulle fixa sig efter ett par dagar. Den här dagen skulle Simons nya bagarklass på utflykt för att bekanta sig med varandra. Simon var hemma hos King strax för kl. 11.00 och rastade honom. Han tyckte att det var lite varmt i det lilla huset han hyrde, så han öppnade ett litet fönster på gaveln alldeles under taket. Simon kom tillbaka strax efter halv två och hittade inte sin hund. Han trodde att King blivit stulen. Han ringde så klart hem till Påskallavik och pappa Leffe försökte trots att han själv blev rejält orolig att få sin son att tänka klara tankar. Kolla med hyresvärden, gå sedan till polisen var de råd Simon fick. Mamma Reneth fick också snart veta att King var borta. Hur hade hunden kommit ut ur ett låst hus? Den enda väg som fanns ut, var genom det lilla takfönstret på gaveln och det var uppskattningsvis fyra meter ner till marken därifrån. Om King hade hoppat borde han ligga skadad någonstans i närheten. Simon hade kollat alla buskage i närheten av den uppskattade landningsplatsen, men inte funnit några spår efter sin kompis. Han cyklade förtvivlad mot en polisstation som han inte visste var den låg i denna nya stad. Han fick så klart fråga sig fram och hittade till slut dit. Väl inne lyckades han förklara sitt ärende och då hade polisen glada nyheter till Simon. En hund som liknade King hade återfunnits av en liten tjej alldeles i närheten av den plats där han försvann. Det blev för Simon att cykla tillbaka till den väg där han bodde. Där hittade han sin hund, tillsammans med snälla grannar. Många korvmackor hade han fått i väntan på sin husse den gode Kingen. Det var stor lycka när de återförenades den där dagen. Hemma i Påskallavik stod också glädjen högt till tak. Storebror Tobbe som ska bli veterinär tyckte i alla fall att Simon skulle gå förbi en veterinär med King, så att det inte var något inuti som fått sig en för hård smäll av fallskärmshoppet utan fallskärm. Simon lyckades precis hinna fram innan alla skulle gå hem från veterinärstationen. Man kunde inte hitta något fel på King och det har inte visat sig bli några som helst men efter detta heller. Simon köpte ett stort träd till sina snälla grannar, som förresten gärna ställer upp och passar King igen om det skulle behövas någon gång. Numera trivs King i alla fall utmärkt och han vet att hans husse kommer tillbaka hem från skolan. Han har inte försvunnit för gott när han går hemifrån på morgonen. Vad vi har lärt oss av detta? Jo, en hund har starkare känslor än vi trodde och så en sak till att en Tysk Mittelspitz förmodligen skulle passa i simlandslaget. Där skulle de till exempel kunna tävla i Höga Hopp.