Vi åkte till kenneln så att Tobias och Foxie kunde  bekanta sig med varandra många gånger innan det var dags att hämta hem din lilla godingen. Foxie liknade dock inte någon annan mittelspitzvalp vi träffat på. Hon käkade precis allt och än i dag vågar vi inte ha läderkoppel och pälsleksaker i närheten av henne.  Redan som liten valp var hon inlagd första gången för att hon ätit lekakulor som satte stopp i tarmsystemet.  En gång blev hon troligen förgiftad efter att ha ätit på en död fågel och då var hon nära att dö, det lilla livet. Mycket salt och vatten har det blivit och någon gång en kräksspruta som veterinärerna har gett henne. 

Om man bortser från den onormala kosten, så har Foxie varit en ljuvlig hund. Stabil och lugn, med en verklig på- och avstängningsknapp. Hon fick tidigt vänja sig vid att hänga med på stora tävlingar, som till exempel på Sollentunamässan. Så hon fick lära sig att koppla av i en livlig miljö redan som liten valp. Tobias gick valp- och grundlydnadskurs med henne och hon var över ett år innan hon fick börja träna agility. Sedan tog de det med ro och startade henne först när hon var nästan två år gammal. Foxie fick inte tävla på små lagom tävlingar i början. Hon fick starta på ZOO-Expo i Uppsala inomhus och fullt med publik. Det klarade hon galant och körde sin agility som hon lärt sig och brydde sig bara om Tobias.