| Dilba är familjens första hund. Hon är köpt för att
vara en familjekompis och hon kom till oss av en slump. Vi hittade henne, hennes
syskon Isa-Dora, I-Sandra och Isac när vi skulle plocka jordgubbar en vacker
sommardag. När vi väl hade träffat på den lilla damen kunde vi inte låta bli att
köpa henne. Hon var så söt så söt, som en liten svart isbjörn. Rolig och lekfull
var hon också.
Det var meningen att Dilba skulle sällskapa mamma
Reneth på hennes rullatorpromenader runt kvarteret. Det visade sig Dilba vara en
hejare på att göra. Hon kunde verkligen gå med hasande steg och hålla jämn takt
med en rullator den hunden. När Dilba skulle börja på valpkurs så fick hon gå
den tillsammans med Tobias (på grund av den ojämna marken på brukshundklubben)
och de fortsatte sedan med en grundlydnadskurs.
Tobias hade sett någon sekvens agility på TV vid
något tillfälle och beslutade sig för att det var en bra gren att prova på med
Dilba. På Oskarshamns Brukshundklubb fick de sedan lära sig agilityns
grunder av Stefan Blomberg. Snart var det dags att börja tävla. Då visade sig
Dilba ha en talang för sporten. Hon var mycket snabbare än vad hennes promenader
runt kvarteret hade visat på.
Snabbt klassade Dilba upp sig till klass 3 och tog
sina cert och championat. Hon kvalade till SM första gången 2003. Snart hade
hela familjen fastnat för den roliga sporten och tack vare Dilbas framgångar
blev agility snart hela familjens fritidsintresse. 2006 lyckades Tobias och
Dilba kvala in till Agilitylandslaget och deltog i VM i Basel i oktober. Så kan
det bli med hund som är tänkt att vandra runt ett kvarter tre gånger om dagen.
Dilba har nu lämnat Påskallavik och flyttat till Uppsala tillsammans med Tobias
och Foxie. Hon och Tobias är ju ett team och vem kan bryta ett sådant par.
Mamma Reneth får låna en annan hund när hon ska promenera runt kvarteret.
Dilbas flock i Uppsala från hösten 2008 Foxie, Nixie och Dilba
|
